Karl Mårtens målar porträtt av fåglar, men inte i någon zoologisk mening. Det är inte arterna som står i centrum, utan individerna. Hans fåglar möter betraktaren som personer; vaksamma, reserverade, ibland nästan trotsiga. Blicken är ofta det första man lägger märke till – ett öga som registrerar.

Karl påtalar vikten av att koppla bort tankeverksamheten och måla utifrån sin intuition iställetför utifrån intellektet.Zenbuddismen betonar vikten av att vara fullt uppmärksam i varje handling, vare sig det gäller meditation, teceremoni eller konstnärligt arbete. I Mårtens målningar känns denna hållning påtaglig. Varje penseldrag verkar utfört med omsorg, men utan att bli ansträngt. Resultatet är ett måleri som andas.

I Mårtens måleri finns en strävan efter enkelhet, men inte förenkling. Former och linjer reduceras till det nödvändiga, och tomrummet – den omålade ytan – får en aktiv roll. Detta påminner om zenestetikenssyn på tomhet, inte som frånvaro utan som potential. Fågeln framträder ofta ensam, frilagd mot en lugn bakgrund, och kompositionen ger intryck av stillhet och koncentration. Det är som om målningen inte vill visa allt på en gång, utan snarare bjuda in till ett långsamt seende.

I en tid av snabba bilder och högt tempo insisterar Karl Mårtens på koncentration. Hans fåglar sitter ofta stilla. De väntar. Och till slut tittar de rakt fram.